Sammanfattning
Huvudsökande: VTI, Thomas Lundberg
Ett stort kapital är nedlagt i våra vägar. I dagens samhälle måste vi hushålla med resurserna och minimera miljöpåverkan. En vägyta som håller längre och dessutom är komfortablare för användaren ger både miljövinster och en bättre upplevelse för trafikanten. Man har alltid som mål att få en beläggningsåtgärd så homogen som möjligt, det innebär att hela kedjan från tillverkning, frakt, varmhållning, läggning och kompaktering måste fungera utan problem. Det ställs krav på att hålrumshalten i en ny beläggning ska ligga inom vissa gränser, en kontroll som traditionellt kontrolleras genom borrprover på utvalda delar av beläggningen. De platser som väljs ut för provtagningen bestäms enligt en statistisk metod för att kunna avgöra hela ytans kvalitet/homogenitet. En heltäckande metod som dessutom är oförstörande och kan användas utan att personal behöver vistas på vägen är en bättre ur alla perspektiv. Här har georadarmätning med en antenn som har en frekvens som ser den övre delen av beläggningen visat sig användbar. En beläggnings relativa skillnader i permittivitet visar om beläggningen är homogen. En annan metod som endast tittar på ytan är makrotexturmätning med laserteknik. Det har visat sig att ytans struktur har stora likheter med vad som finns en bit ner i beläggningens översta lager. Det innebär att om en beläggning har områden med ”feta fläckar” (överskott av bitumen) gäller det även en bit ner i beläggningen. Dessa två separata metoder bör jämkas samman till en användbar metod. Det är huvudsyftet med föreliggande projekt. Detta ger stora vinningar om Trafikverket kan kravställa sina entreprenader ur dessa perspektiv för att främja säkerhet och hushålla med resurser. Nyckelord: Homogenitet i asfaltsbeläggning, georadar (GPR), makrotextur (MPD), kvalitetskontroll av asfaltsbeläggning